Bättre vara ute på hal is

Jag har tänkt på det där med döingar och hur man tycks säga"Vi gör såhär, för det hade [döingen] velat att vi skulle gjort". Eller "[Döingen] hade velat att du skulle fortsatt som vanligt" eller till och med "[Döingen] hade inte velat att du hade varit ledsen och sörjt".


Jag tror det är BULL SHIT!

Det är klart man vill att folk ska vara ledsen när man dör. Det är klart man vill lämna tillräckliga spår för att livet för de andra inte ska fortsätta precis som vanligt och att säga att jag hade velat att folk hade gjort på ett speciellt sätt; Hur FAN ska ni veta det när jag är död? Va va va???

Nej, jag håller på min favoritdikt Funeral Blues av W. H Auden. Ska det sörjas* så ska det sörjas ordentligt. Lämna livet med en sjuhelvetes smäll och se till att människor minns dig, skriver sånger och dikter om dig, berättar om ditt liv som sagor vid en eld, dramatiserar varje rörelse så att barnen tappar andan.
Var en storslagen varelse. Vad annars?


Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.

Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He Is Dead,
Put crêpe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last for ever: I was wrong.

The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good.



*Ordet leder alltid till sångsnutten "Bättre vara ute på hal is och ha det glatt, än att gå i lera och sörja". Jag kan inte hjälpa det! Jag söker snart hjälp.