söndag, november 19, 2006

Onda fötter

Jag undrar egentligen(även om jag inte vill veta) när man har så ont att man inte kan få mer ont. Ungefär som ett smärtgränsens ultimata gräns*. Jag förmodar att kroppen inte pallar då, och man avlider, men nu när jag sitter här i mitt enkla smärttillstånd av onda fötter och värk upp i benen, så undrar jag om jag hade mer ont förra veckan när jag jobbat samma pass, eller om jag är maxat smärtfylld redan nu.

Banalt, givetvis, eftersom jag är vaken och kan gå även om jag inte gärna gör det. Banalt eftersom jag ens ids fundera över det. Hade jag haft ont hade jag bara tänkt på smärtan sådär som man gör när man har ont annars.
Men eftersom jag fokuserar larvligy mycket på mina värkande fötter just nu är det kanske ett läge av plus minus noll, vilket i sig nollställer hela det här inlägget och[...]


*Tortyr är väl sadistens sätt att testa de här gränserna på, förmodar jag. Inte för egen del utan för att utöva ondska på, men nyfikenheten(den iskalla) borde ändå ligga i att undra hur mycket en människa verkligen tål? Det där att vilja överskrida en annan människas gränser så totalt för egoismens undran är skrämmande, vilket leder till diskussionen jag snart ska ha med K-kvinnan om ondska och alla former av den.