rovdjur

man måste stanna upp ibland och göra en sammanfattning av sitt liv. annars går man i bitar, och när man ska hitta alla de där bitarna har man glömt var man ska leta, och vilka bitar som satt var, vilken personlighet de tillhörde; var det personen som mamma ser, eller den som man visar inför sina vänner? var det chefsbiten eller pojkvänsbiten. och de där bitarna som bara visar sig inför ens eget sällskap, fins de kvar? hur stod det nu i mitt hjärta, är det sant eller falskt, och varför fladdrar magen till av oro för de enkla sakerna som jag lovade att göra
gillar jag verkligen de där underläggen, eller gör jag det för att det väntas av mig? vill jag verkligen gå den där vägen som alla pekar ut för mig, eller vill jag ta min egen även om den är knaggligare och mer riskfylld?

det är lätt att tappa bort sig, och om man inte stannar upp då och då så blir det svårare att hitta tillbaka varje dag

det är lätt att tappa orden man levde igenom, och när man en dag vakar över sina skrivna som över ett febrigt barn och undrar vems barn det är kommer allt tillbaka igen, de kastar sig över mig, tumlar runt med mig bland ruttna bokstavslöv och visar sylvassa huggtänder
vi är inte dina vänner längre, du har inga. inbilla sig inget nu lilla flickan. någons mun mot min hals, en annans näve mot magen

dessa rovdjur väckte mig imorse, och deras lukt sitter kvar i mina händer och min tanke medan jag[...]