en helt vanlig dag, antar jag

Dagens låt: Ane Bruns cover på "Stop" som Sam Brown sjöng på det ack så ljuva 80-talet. Dagens tanke: Buffé(förklaringen till det kommer snart).

Jag har varit plågsamt dålig på att höra av mig till mina vänner den senaste tiden. Så nu när Helena smsade så skickade jag iväg jordens mail till henne om allt och ingenting alls. Måste se till att ta mig till Enköping när jag kommit hem igen. Undrar om det går att övertala pappa att köra mig. Yeah right....

Ännu en dag som vi spenderat ute, i en park och på ett fik. Jag är fortfarande kvar i mitt tysta tillstånd men nu när D är borta och fixar med musikvideon han och martin ska göra så lyssnar jag på LW på hög volym och hittar tillbaka till mitt gamla cyniska jag igen.
Mitt anteckningsblock är fullt av bloggidéer och andra saker så om D blir störd på att jag glömde gå och handla så har jag i alla fall bloggat en del nytt.

För det var som om jag hade glömt att Darling faktiskt är någon man kan prata med. Varför jag glömde det vet jag inte; kanske trodde jag för ett tag att han var någon annan, någon som skulle behandla mig med samma illavarslande tystnad som jag varit med om tidigare, i andra förhållanden: den där sparka på den som ligger-mentaliteten finns tyvärr hos alldeles för många människor jag trott jag varit nära.
Hos D finns inget av det, vilket är en befriande känsla. Vi är väldigt lika på många sätt och jag håller på att lära mig att ta de där konflikterna som jag tidigare varit så rädd för att ta(för jag har alltid tänkt att de skulle lämna mig om jag sa vad jag verkligen kände och tyckte? Hmm).

Sedan har jag varit tyst för att jag oroar mig för den här kommande hösten och allt det här med vad som kommer hända sen och någonstans i mitt huvud finns nån spattig kvinnoversion av mig som rusar runt i risigt rött hår och ropar - helt i stil med barnprogrammen jag växte upp med, som det där programmet med bråttompappan och bråttommamman och den stora fågeln- "Hur ska det gå, hur ska det gåååååå?!" medan mitt vanliga jag betraktar världen runt mig som om jag ser den för första gången: pilträden vid vattnet som rör sig i vinden, och en fågel som putsar sina fjädrar så att det skapas ringar på vattnet och ett barn som ler mot mig men genast blir blyg och gömmer sig bakom händerna när jag ler tillbaka.