fredag, juni 02, 2006

vara

Jag vet inte vem det är som sjunger låten, men det är en cover på "Leaving on a jetplane" som jag kräver vissa kvällar när jag måste sjunga och andas min egen luft.

Och det är det jag gör nu när ensamhetsskräcken och ledsenheten försvunnit och ersatts med den där tysta rena glädjen över att existera och att pilla runt i sitt eget huvud efter ord som passar in i brevet jag skriver. Jag skriver om varandet, och de stora rädslorna. Min stora blå mugg värmer mina kalla händer, och utanför mulnar kvällshimmeln sakta igen efter en dag av perfekt solsken.
Jag tänker på bilder jag vill be D ta åt mina tankar. Igår frågade jag efter en bild med en ballong, men han hade ingen. Ikväll vill jag ha den här himmelen på bild. Den aprikosa molniga som mörknar till lila till blått till svarta ulliga moln och natten som kommer krypandes bortåt vägen medan jag tänder ljus här inne och drar upp fötterna från golvet medan skugga efter skugga avslöjas i hörnen