en vilsen ballong
Egentligen har jag en massa annat att skriva om marknadsaftonen här i Örebro. Det handlar inte om vilsna ballonger eller trängseln och lukterna. Inte om karusellerna med sina fula målningar eller alla onödiga saker som säljs.
Jag gick ut bara för att jag hade ett socialt sug, trots att jag varit trevlig mot alla på jobbet hela dagen. Jag ville bara testa att se om jag klarade det, om jag orkade gå där ensam och kolla, vilket jag givetvis gjorde men ibland känns det bara som om det är för mycket: Jag förstår att människor får panik i folkmassor: det finns ingen utväg. En helt naturlig reaktion.
Jag hittade väskan jag velat ha sedan i julas på halva reapriset. På Indiska. Den har inte funnits sen dess heller, men nu hade nån lämnat tillbaka den trots att hon, enligt kassörskan, köpt den i november. Det passade mig finfint. Jag prutade ytterligare några kronor eftersom den var trasig i spännet. De i kassan trodde att spännes-haken fattades men den låg i väskan. Det sa jag inte men det kvittar; Väskan var ändå trasig. Det tog mig en halv minut att laga den när jag kom hem. 44 pix. Inga fel alls.
Det slog mig senare att många saker som jag verkligen velat haft på Indiska men inte haft råd att köpa är saker som jag senare av en slump hittat på rea eller i nått hörn där de varit trasiga så att jag fått dem billigare, bara för att komma hem och laga dem på nolltid.
Dessutom känns det som de sakerna snabbt finner sin plats i mitt hem. Glädjen över att ha hittat dem går snabbt över. Inte för att jag inte vill ha dem längre, utan mer som att de alltid varit menade att hamna hos mig men det blev en fördröjning på vägen hem så de faller snabbt på plats in i helheten som är mitt hem.
Letade efter Paul Auster-böcker på pocket men jag beställer den via nätet, dels vill jag ha Orakelnatten och sen den där nyare som jag inte minns namnet på. Det kvittar. Att läsa Paul Auster är som att komma hem, även om hans "New York-triologin" inte är jättebra. Men jag gillar stilen, anspråkslöst avancerad och alltid lika snyggt. Jag funderar på att köpa alla hans böcker. På pocket till att börja med.
Jag gick ut bara för att jag hade ett socialt sug, trots att jag varit trevlig mot alla på jobbet hela dagen. Jag ville bara testa att se om jag klarade det, om jag orkade gå där ensam och kolla, vilket jag givetvis gjorde men ibland känns det bara som om det är för mycket: Jag förstår att människor får panik i folkmassor: det finns ingen utväg. En helt naturlig reaktion.
Jag hittade väskan jag velat ha sedan i julas på halva reapriset. På Indiska. Den har inte funnits sen dess heller, men nu hade nån lämnat tillbaka den trots att hon, enligt kassörskan, köpt den i november. Det passade mig finfint. Jag prutade ytterligare några kronor eftersom den var trasig i spännet. De i kassan trodde att spännes-haken fattades men den låg i väskan. Det sa jag inte men det kvittar; Väskan var ändå trasig. Det tog mig en halv minut att laga den när jag kom hem. 44 pix. Inga fel alls.
Det slog mig senare att många saker som jag verkligen velat haft på Indiska men inte haft råd att köpa är saker som jag senare av en slump hittat på rea eller i nått hörn där de varit trasiga så att jag fått dem billigare, bara för att komma hem och laga dem på nolltid.
Dessutom känns det som de sakerna snabbt finner sin plats i mitt hem. Glädjen över att ha hittat dem går snabbt över. Inte för att jag inte vill ha dem längre, utan mer som att de alltid varit menade att hamna hos mig men det blev en fördröjning på vägen hem så de faller snabbt på plats in i helheten som är mitt hem.
Letade efter Paul Auster-böcker på pocket men jag beställer den via nätet, dels vill jag ha Orakelnatten och sen den där nyare som jag inte minns namnet på. Det kvittar. Att läsa Paul Auster är som att komma hem, även om hans "New York-triologin" inte är jättebra. Men jag gillar stilen, anspråkslöst avancerad och alltid lika snyggt. Jag funderar på att köpa alla hans böcker. På pocket till att börja med.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home