tona in

Hos läkaren säger de att jag måste boka än ny tid för de andra provtagningarna.
Det känns lätt onödigt men jag säger inte emot, go with the flow sweetie och på vägen hem svettas jag som en gnu och tänker att jag ska hem, öppna fönstrena på vid gavel, och sitta där på fönsterbrädan och skriva dagbok som vanligt. Jag är av nån jävla anledning röksugen som fan, kan det vara spänningen som släppte, och när jag kommer hem orkar jag inte göra något alls, orkar inte ens dricka vatten utan hamnar i en avsides stol där jag sitter och vickar med tårna och funderar på att duscha, eller kanske äta, men sitter kvar. På andra sidan gatan blåser grannens lila gardin genom fönstret och bildar en slöja över den tegelfärgade husväggen och en hund sätter sig med en plågad min på trottoaren nedanför för att skita. För en stund är allting tyst, trafiken tonar bort, människornas röster försvinner. Det är som om staden håller andan i den sista solen medan regnmolnen sakta breder ut sig långt där borta. Jag längtar åska och omfamningar. För en kort stund känner jag det där löftet igen. Det där om att följa sitt hjärta till lycka och framgång
men vad är lyckan annat än accepterande av sakers föränderlighet