save my soul

Jag har sovit djupt i natt och minns inte vad jag har drömt.
Men eftersom jag vaknade med en S.O.S-låt på skallen så är jag nog ner orolig för det stundande läkarbesöket än jag egentligen vill erkänna.
Man måste ju tänka positivt men jag har en djup oro i kroppen att saker kanske inte står riktigt rätt till. Jag har varit så trött och nere så länge. Och jag är en hypokondriker värdig namnet(fast jag känner en viss person som är mycket värre!) men den här gången kan jag inte riktigt förklara bort saker med att jag är stressad eller sovit och ätit dåligt.

Vi får helt enkelt se vad de säger i eftermiddag. Jag har ju överlevt förr så inte fan tänker jag ge upp nu heller. Men jag sneglar på klockan hela tiden, tänker på vilken buss jag ska ta, när jag är i stan och hur lång tid besöket kanske tar; kommer de ta prover? Jag vill sova, hem och ligga under täcket i mörkret, men jag måste faktiskt ta itu med det här nu, jag måste veta vad det är för fel på mig.