Tea-shirt

Gissa hur många T-shirtar jag kom fram till att jag hade när jag skulle ut igår och inte kunde ha bara axlar:
En bay laurel-tröja, en starwars(som jag sover i och inte ens har i nödfall av tvättid), en tajt blå sak som är helt genomskinlig och en svart extremt uringad, en urtvättad svart som jag ska göra skurtrasa av och.... inget mer. Fem stycken. Gillar jag dem? Nopes.

Så nu ska jag handla T-shirtar. Tunna snygga sådana som inte kostar en förmögenhet. Två för 149 kr borde väl nått ställe ha som erbjudande, kan tyckas. Hoppas de inte har enbart pastellfärger. Jag är trött på pastell sedan förra gången det var 80-talsmode.



Min mamma gillar beige. Älskar den färgen. Jag tror det är därifrån jag fött och gött min egen aversion mot färgen. När man handlar med mamma, vilket hänt lite den sista tiden när det varit jakt på diverse examenskläder till syskonbarn, så föreslår hon alltid beigea kläder till mig"Den här är väl fin!" Jag kämpar för att inte vara evil-dottern utan säger istället "Den är helt i linje med din stil" eller "Mmm, jo, men jag vill hellre ha en annan färg".

Sommarens favoritfärg är tydligen turkos, märker jag av det jag dras till.
Och mmm, jag vet. Lite pastelligt är det ju *suck*