pysslingsteg

Pysslingsteg, jag tar pysslingsteg när jag tar för mig av världen, men jag går i varje fall. Jag hämtade biljetterna på stationen nu ikväll även om jag tror jag kunnat gjort det just innan resan, men jag var tvungen att ta ett steg ut i världen. Innan solen faller bakom hustaken slår jag mig ner på en bänk och läser. Det låter inte som något konstigt för någon av er, jag förstår det. Men för mig som alltid dras med den där känslan av alienering och blyghet är det inte naturligt att sätta sig på en bänk bland folk en sommarkväll. Speciellt inte ensam, bara för att läsa en stund.. Nu låter det som om det är ett problem av något slag, och det kanske det är, men emellanåt drabbas jag av den stora utanförskapen, jag är ensam i salar packade med människor, ensam bland familj och vänner. Det är den utanförskapen som håller mig inne, tystad och kuvad av alla borden och måsten, och det är då jag måste ta pyttesteg ut; göra ett ärende som egentligen inte är viktigt, handla en sak för att känna mig delaktig. När min pappa undrar vad jag gör av alla pengar vissa månader är det just det; Jag valde att ta ett litet steg ut bland folk för att inte bli totalt folkskygg, och det hade ett pris. Jag har inte alltid varit sån här, men jag tror det är nu först som jag insett vad det är frågan om. Jag kan välja bort mig själv som köpstark konsument och många andra saker i samhället, men mina pysslingsteg måste jag ha kvar, även om det handlar om att sitta på en bänk och läsa en stund för att jag insåg att jag har all rätt i världen att göra det. Jag gick förbi och såg bänken, och jag har ett minne av hur jag är impulsiv och framåt och nu ikväll vaknade det till liv igen. Det är den sidan av mig själv som jag känner mig mest hemma med. Den där glada framåt sidan som nyfiket måste nosa i allt, gräva i annan jord, vända på stenar, buffa lite på andra människor för att få dem att komma igång, kanske fråga dem saker som jag inte har att göra med för att jag vill se hur de tänker och fungerar och vad de har att säga. Nu är jag vaken igen. Jag har saknat mig.