ingen garanti
Det var evigheter sedan jag hade ett feministiskt samtal.
Det där går i perioder. Det är nog dags att samla vännerna till fest i allafall, fira våren, hålla de där samtalen om sakerna man funderat på.
Nyligen när jag hörde en kommentar om en löpsedel på stan; Nått om att kvinnor som blivit våldtagna blir manshatande flator och män som blivit utnyttjade som barn bygger upp ett kvinnohat, kanske för att de har homosexuella tendenser som trycks ner och jag minns att jag tänkte:
"Det ena garanterar ju inte det andra."
För det är klart det inte är svartvitt, som med allt annat. Men att som kvinna bli våldtagen skapar ju en rädsla för män som grupp och då kanske man drar sig undan från dem. Men om man inte är lesbisk någonstans i kropp eller själ så blir man ju inte flata bara för att man är rädd för män. Och alla flator hatar givetvis inte män, och alla flator har givetvis inte blivit våldtagna och ser den lesbiska kärleken som en sista utväg, för det skulle ju vara att förneka att lesbiska blir kära på riktigt och det är ju bara korkat att ens försöka sig på att tro en sådan sak. Dessutom är det diskriminerande och förminskande...
Vad gäller män som hatar kvinnor så väljer jag nog att inte skriva något just nu. Det är minst lika många aspekter, och lite till. Men är det avsaknad av kvinnor i ett barns liv eller dominanta kvinnor i barns liv som gör dem till kvinnohatare i slutänden, jag tassar på sårig jord och vågar mig inte in just där, inte nu.
Istället fortsätter jag hålla fast vid min innersta känsla om att män förtryckt kvinnor i tusentals år just för att de märker att kvinnor har en annan slags styrka, den där okuvliga som kan bryta igenom vilken asfaltsvärld som helst. För varför hata om det inte är grundat i en avundsjuka över något man själv aldrig kan äga. Och med förtrycket blev kvinnosjälen bara starkare och klokare. Det måste verkligen reta skiten ur många män, många typiska karlakarlar.
Jag är glad att jag inte har några av dem i min närhet just nu, utan att alla män jag känner är vettiga och kloka och bara så jävla bra.
Och nu ska jag käka frukost.
Det där går i perioder. Det är nog dags att samla vännerna till fest i allafall, fira våren, hålla de där samtalen om sakerna man funderat på.
Nyligen när jag hörde en kommentar om en löpsedel på stan; Nått om att kvinnor som blivit våldtagna blir manshatande flator och män som blivit utnyttjade som barn bygger upp ett kvinnohat, kanske för att de har homosexuella tendenser som trycks ner och jag minns att jag tänkte:
"Det ena garanterar ju inte det andra."
För det är klart det inte är svartvitt, som med allt annat. Men att som kvinna bli våldtagen skapar ju en rädsla för män som grupp och då kanske man drar sig undan från dem. Men om man inte är lesbisk någonstans i kropp eller själ så blir man ju inte flata bara för att man är rädd för män. Och alla flator hatar givetvis inte män, och alla flator har givetvis inte blivit våldtagna och ser den lesbiska kärleken som en sista utväg, för det skulle ju vara att förneka att lesbiska blir kära på riktigt och det är ju bara korkat att ens försöka sig på att tro en sådan sak. Dessutom är det diskriminerande och förminskande...
Vad gäller män som hatar kvinnor så väljer jag nog att inte skriva något just nu. Det är minst lika många aspekter, och lite till. Men är det avsaknad av kvinnor i ett barns liv eller dominanta kvinnor i barns liv som gör dem till kvinnohatare i slutänden, jag tassar på sårig jord och vågar mig inte in just där, inte nu.
Istället fortsätter jag hålla fast vid min innersta känsla om att män förtryckt kvinnor i tusentals år just för att de märker att kvinnor har en annan slags styrka, den där okuvliga som kan bryta igenom vilken asfaltsvärld som helst. För varför hata om det inte är grundat i en avundsjuka över något man själv aldrig kan äga. Och med förtrycket blev kvinnosjälen bara starkare och klokare. Det måste verkligen reta skiten ur många män, många typiska karlakarlar.
Jag är glad att jag inte har några av dem i min närhet just nu, utan att alla män jag känner är vettiga och kloka och bara så jävla bra.
Och nu ska jag käka frukost.
posted by vandrarvild at 3.5.06
6 Comments:
Det sista stycket i inlägget är klockrent. Tror faktiskt att det är precis så som du beskriver. Att män inte klarar av det faktumet att kvinnor ÄR starkare. Spelar ingen roll att det är vi män som bygger atombomber, våldtar, startar krig och allt jävla elände du kan komma på.
Nä, just! Sen kommer det ju alltid nån som kommer med det här att "men kvinnor är också våldsamma o s v" för faktum ÄR ju att män är krigsstartarna och våldsförarna och....
Men man kan ju inte dra alla över en kant/kam för det, för alla män är inte oda eller korkade. De är inte deras kön, och det är där faran ligger i att skriva inlägg som detta, att man placerar in dem i fack och därmed sårar de där guldkornen som insett den kloka våldsfria tillvaron.
Jag vet, och förstår vad du säger. Modigt att skriva om det iallafall. Det behövs. Alltid.
GAAAH, störigt stavfel där ju. "oda" ska givetvis vara "onda"
*muttrar till*
Aha...har du också stavfelsnojja!!??.....Jag också....de kan förstöra en hel dag när jag ser att jag stavat fel nånstans....aaaarghhhh.......
Ja, jag har ju det. En del fel ser jag ju är slarvfel eftersom jag inte alltid tittar på det jag skriver eller skriver för snabbt, men det RETAR mig när jag missar en bokstav eller nått bara blir galet... och jag är ju inte ens ett kontrollfreak *haha*
Skicka en kommentar
<< Home