stundom

...och när folk benämner det som "Jaha, du är en som skriver?!" så låter jag så förbannat nördig och ointressant när blygheten sätter i och jag inte kan klämma ur mig långa haranger av PK och litteraturvetande. Det är som om själen får kramp och darrar nere i ena knät över att plötsligt fått uppmärksamhet, och nån del av den sliter sitt hår och tänker "mengudhurskajagbeskrivadethelaså att det blir på r i k t i g t?"

"Eeh, ja. jo, jag skriver en bok."
"Åh, en bok, vad är det för bok?"
"Ja, alltså... Det är en slags vuxensaga." Jag försöker le avslappnat men misslyckas nog och säger
"Sen skriver jag en vampyrnovell med" men statuskåtheten gick över och jag är hungrig igen