When in Malmö

Vi tänkte gå och se Tiger Lou ikväll. De spelar på KB och va fan, when in malmö måste jag ju testa om man kan komma in och se dem. Vi lyssnar på dem nu och stör mig på att jag inte vet vad låtarna heter.
Tiger Lou liksom. När det nu börjar, det vet vi inte men vi ska väl käka och sen gå iväg till möllan och kolla det och är vi tidigt ute hinner vi dricka lite schprit innan så det är ingen panik. Sms-ade Epithimia nyss, hon skulle väl gå och se Tajgör-pojkarna hon med. Det vore kul, jag vill träffa henne igen.

D är bakis idag och skapligt seg. Vi har traskat runt i över en timme på stan och snackat om kitch och fan vet allt när vi satt en stund på nått ställe, tror det hette Röda kran. Här i stan shoppas det på lördagar. Som i Örebro då, när man(alltså jag!) inte vill gå ut på stan från fredag lunch till söndag kväll för att det är människor överallt(och jag orkar som bekant inte med människor jämt). Fast i jämförelse så är Ö-o jäkligt ödsligt men Malmö är ju typ dubbelt så stort så det är väl inga större konstigheter.

Jag är på blogghumör idag. Eller snarare är jag på humör för att skriva av mig. När jag når den där stumma stelheten där jag inte riktigt vet vart jag står vad gäller något alls så måste jag skriva och tömma huvudet lite innan orden kan flöda igen. Har det alltid varit så? Jag kan inte minnas. Jag känner bara hur världen runt omkring mig stelnar till och jag hamnar lite på sidan om och inte har något att tillföra och då vet jag att det är dags. Drog just D till mig och härmade mannen från förra veckan "Ge mig lite KÄRLEK!" men jag fick en kram, alltid nått, och nu dammsuger D istället upp sockret som jag välte ut på golvet inatt nån gång, en hög socker som jag mycket skickligt, om jag får säga det själv, undvikit genom att kliva över det samt ställa muggar intill för att jag inte ska gå i det.


...och i tankarna är jag redan på väg hem. Det känns sorgligt.