Frihet finns inte
Okej, det här har jag funderat på till och från de senaste dagarna;
D poch jag pratade om det nån av dagarna nu när vi är så in i helvetes trötta på att vara fattiga när vi vet att vi sitter inne med kunskapen till att vara förmögna:
En dag när mitt bankomatkort inte fungerade och Ds internet tillfälligt låg nere så blev vi så medvetna om hur kontrollerade vi är uppifrån. Hela tiden. Vi är beroende även när vi känner oss fria. Friheten är en illusion och hela tiden skapas nya saker för att vi ska bli ännu mer beroende och kontrollerade. Vi äger inte samhället eller prylarna eller idéerna eller den klara blå himlen längre. Allt det där äger oss, och vi sitter fast som i ett skruvstäd
och mitt i allt solsken och promenadande och hålla D i handen så blev jag faktiskt rätt trött och förbannad på det. Det kostar pengar att leva men vi skuldbeläggs av samhället om vi inte vill leva. Det kostar pengar för mig att andas när astman är som värst, för att någon för något århundrande sen kom på att det är en bra idé att släppa ut en massa skit i luften.
Det kostar till och med pengar att betala en räkning.
De som inte vill leva i det här samhället då, hur gör man för att slippa ur det hela? Förutom att dö för egen hand då. Om jag vill leva utan att vara kontrollerad; hur ska jag göra, var ska jag börja, förutom att sluta konsumera och skapa nya behov som inte fanns innan, behov som inte finns medräknade i de vanliga "sova äta skita-behoven"?
Hur gör man för att leva oberoende av pengar t ex?
Även när man har en känsla av frihet är man hela tiden styrd av en slags övermakt.
Jag får inga pengar om bankomaten inte funkar, jag får inga pengar om jag inte gör som andra "över mig" säger. Jag får ingen mat eller bostad om jag inte gör som andra säger
Alla är friställda marionetter.
Allt är bara en illusion. Man lever inte på riktigt. Man lever på nåder, hela tiden kontrollerad genom att du använde din mobil si och så länge från den och den platsen - vilket kan kollas upp, givetvis- Du tog ut pengar på Coop i Västerås 15.46 i söndags, stämplade in på jobbet fyra minuter över åtta i måndags och tog lunch 12.33.
Din bil visar att du kört ett visst antal mil och dina egna hårstrån kan säga om du varit utsatt för rökiga miljöer de senaste fyra åren och allt det där kan någon kolla upp om de tycker de har rätt att göra det. Du kan spåras på kameraövervakning jorden över men hey, håll med om att det är en bra idé att sätta upp fler kameror, sätt ett datachip under huden på folk medan ni håller på, så vet alla snart allt om alla. Vad de nu ska med den informationen till.
Stanna samhället nu. Jag vill hoppa av, på riktigt.
Eller så startar jag en revolt med likasinnade
bryt upp, bryt upp, den nya dagen gryr...
D poch jag pratade om det nån av dagarna nu när vi är så in i helvetes trötta på att vara fattiga när vi vet att vi sitter inne med kunskapen till att vara förmögna:
En dag när mitt bankomatkort inte fungerade och Ds internet tillfälligt låg nere så blev vi så medvetna om hur kontrollerade vi är uppifrån. Hela tiden. Vi är beroende även när vi känner oss fria. Friheten är en illusion och hela tiden skapas nya saker för att vi ska bli ännu mer beroende och kontrollerade. Vi äger inte samhället eller prylarna eller idéerna eller den klara blå himlen längre. Allt det där äger oss, och vi sitter fast som i ett skruvstäd
och mitt i allt solsken och promenadande och hålla D i handen så blev jag faktiskt rätt trött och förbannad på det. Det kostar pengar att leva men vi skuldbeläggs av samhället om vi inte vill leva. Det kostar pengar för mig att andas när astman är som värst, för att någon för något århundrande sen kom på att det är en bra idé att släppa ut en massa skit i luften.
Det kostar till och med pengar att betala en räkning.
De som inte vill leva i det här samhället då, hur gör man för att slippa ur det hela? Förutom att dö för egen hand då. Om jag vill leva utan att vara kontrollerad; hur ska jag göra, var ska jag börja, förutom att sluta konsumera och skapa nya behov som inte fanns innan, behov som inte finns medräknade i de vanliga "sova äta skita-behoven"?
Hur gör man för att leva oberoende av pengar t ex?
Även när man har en känsla av frihet är man hela tiden styrd av en slags övermakt.
Jag får inga pengar om bankomaten inte funkar, jag får inga pengar om jag inte gör som andra "över mig" säger. Jag får ingen mat eller bostad om jag inte gör som andra säger
Alla är friställda marionetter.
Allt är bara en illusion. Man lever inte på riktigt. Man lever på nåder, hela tiden kontrollerad genom att du använde din mobil si och så länge från den och den platsen - vilket kan kollas upp, givetvis- Du tog ut pengar på Coop i Västerås 15.46 i söndags, stämplade in på jobbet fyra minuter över åtta i måndags och tog lunch 12.33.
Din bil visar att du kört ett visst antal mil och dina egna hårstrån kan säga om du varit utsatt för rökiga miljöer de senaste fyra åren och allt det där kan någon kolla upp om de tycker de har rätt att göra det. Du kan spåras på kameraövervakning jorden över men hey, håll med om att det är en bra idé att sätta upp fler kameror, sätt ett datachip under huden på folk medan ni håller på, så vet alla snart allt om alla. Vad de nu ska med den informationen till.
Stanna samhället nu. Jag vill hoppa av, på riktigt.
Eller så startar jag en revolt med likasinnade
bryt upp, bryt upp, den nya dagen gryr...
posted by vandrarvild at 29.4.06
4 Comments:
Vet hur du tänker. Enda att göra är att free your mind. Den kommer ingen och inget åt. Överheten blir du aldrig av med. Den finns där för att du finns. Men du kan leva vid sidan av den. Som du vill. På dina villkor. Någotsånär iallafall. Du har egentligen bara tre alternativ. Hoppa in i ledet som de flesta. Hoppa av helt och dö ganska snart. Eller gilla läget och låta solen lysa på dig. Alla dagar på året oavsett om det regnar, snöar eller åskan går.
läs doppler av erlend loe
eller varför inte låta dig inspireras av sture dahlströms forna liv?
juscht dä kom på
jag fattar vad du menar och den vanmakt man kan känna
å andra sidan
är det bara trygga människor med mat på bordet som kan lyxa med tanken att slå sig fri,
sätta sig utanför samhället. i dagsläget finns det hur mycket människor som helst som strävar
efter att få ta sig in/välkomnas in i samhället.
Det känns bättre idag, men det är bara avsaknaden av alternativ som jag blir arg på. Bara för att man blev människa så måste man tillhöra samhället med alla andra människor; det är det som jag stör mig på.
Skicka en kommentar
<< Home