slösa inte en bra rubrik på skräpig text
D är på firmafest så jag har varit ensam här ikväll och kollat på film.
Först Wes Cravens "Cursed" som var kass som rent filmmässigt (mycket "the Lost boys", om någon mer än jag minns den vampyrfilmen från 80-talet, där emellanåt så det skulle vara kul att jämföra de filmerna) men helt okej som underhållning, inte vidare läskig eller överraskande fast jag störde mig på en plantering som aldrig användes och karaktärer som bara var med utan anledning)och sen "Wedding crashers" som är underhållande men nog inget som jag ska se igen. Trailern är bättre än filmen.
Och nu är klockan halv tolv och "End of Days" började just på trean men inte fan ids jag kolla på ännu en film. Jag funderar på att sova. Vette fan när D kommer hem igen, det märker jag väl. Han frågade förrut om han skulle stanna hemma från festen(eftersom jag inte kunde följa med) men jag är inte den (längre) som vill agera flickvännen från helvetet och säga att han inte kan gå.
Jag menar: jag skulle ju kunna välja att vara den personen om jag tyckte det kändes viktigt eller storsint av mig. Jag skulle kunna vara den bekräftelsekåta gnälliga som simulerar sjukdomar för att ha makt över andra, och över D, eller den som alltid agerar och säger saker med en avsikt att manipulera andra men jag har tyvärr, plågsamt och pinsamt nog, redan varit den personen och jag gillade henne faktiskt inte speciellt mycket. Hon var en bortskämd jävla slyna och may she rest in peace...
Det hedrar inte någon att hålla på sådär, att hålla tillbaka andra för att själva få makt. Jag märker ju sånt hos andra, i olika förhållanden, hela tiden. Det tragiska är väl kanske att man ser igenom det hela numera? Vore det bättre om man inget märkte?
Dessutom är jag lätt road av mitt eget sällskap emellanåt. Det var ju ändå två veckor sen jag var ensam sist.
Men jag vill inte somna innan han kommer hem. Även om jag skulle ha sängen för mig själv, vilket vore skönt med tanke på att man kan vakna mitt i natten av att man sover på bara en liten del av sängen för att han flyttar efter mig när jag flyttar ut mot kanten när det blir för varmt(han tycker uppenbarligen inte det är för varmt alls...).
Men jag vill ändå inte somna innan han kommer hem. Dessutom saknar jag honom, och om han är någorlunda nykter när han kommer hem vill jag vara vaken och se hur han berättar om vad som hänt och hur hans ögon lyser medan han gestikulerar vilt, berättandes med hela kroppen.
Jag ska göra något att äta, och te. Allergin har kommit igång ännu mer nu, och jag är trött som satan om dagarna, plus att min magkatarr inte blir bättre av allt jävla socialt rökande( rökande som kombineras med inhalerande av astmaspray. Ja, jag vet, man är ju inte smartare än vad man gör sig...*skakar på huvudet*)
Först Wes Cravens "Cursed" som var kass som rent filmmässigt (mycket "the Lost boys", om någon mer än jag minns den vampyrfilmen från 80-talet, där emellanåt så det skulle vara kul att jämföra de filmerna) men helt okej som underhållning, inte vidare läskig eller överraskande fast jag störde mig på en plantering som aldrig användes och karaktärer som bara var med utan anledning)och sen "Wedding crashers" som är underhållande men nog inget som jag ska se igen. Trailern är bättre än filmen.
Och nu är klockan halv tolv och "End of Days" började just på trean men inte fan ids jag kolla på ännu en film. Jag funderar på att sova. Vette fan när D kommer hem igen, det märker jag väl. Han frågade förrut om han skulle stanna hemma från festen(eftersom jag inte kunde följa med) men jag är inte den (längre) som vill agera flickvännen från helvetet och säga att han inte kan gå.
Jag menar: jag skulle ju kunna välja att vara den personen om jag tyckte det kändes viktigt eller storsint av mig. Jag skulle kunna vara den bekräftelsekåta gnälliga som simulerar sjukdomar för att ha makt över andra, och över D, eller den som alltid agerar och säger saker med en avsikt att manipulera andra men jag har tyvärr, plågsamt och pinsamt nog, redan varit den personen och jag gillade henne faktiskt inte speciellt mycket. Hon var en bortskämd jävla slyna och may she rest in peace...
Det hedrar inte någon att hålla på sådär, att hålla tillbaka andra för att själva få makt. Jag märker ju sånt hos andra, i olika förhållanden, hela tiden. Det tragiska är väl kanske att man ser igenom det hela numera? Vore det bättre om man inget märkte?
Dessutom är jag lätt road av mitt eget sällskap emellanåt. Det var ju ändå två veckor sen jag var ensam sist.
Men jag vill inte somna innan han kommer hem. Även om jag skulle ha sängen för mig själv, vilket vore skönt med tanke på att man kan vakna mitt i natten av att man sover på bara en liten del av sängen för att han flyttar efter mig när jag flyttar ut mot kanten när det blir för varmt(han tycker uppenbarligen inte det är för varmt alls...).
Men jag vill ändå inte somna innan han kommer hem. Dessutom saknar jag honom, och om han är någorlunda nykter när han kommer hem vill jag vara vaken och se hur han berättar om vad som hänt och hur hans ögon lyser medan han gestikulerar vilt, berättandes med hela kroppen.
Jag ska göra något att äta, och te. Allergin har kommit igång ännu mer nu, och jag är trött som satan om dagarna, plus att min magkatarr inte blir bättre av allt jävla socialt rökande( rökande som kombineras med inhalerande av astmaspray. Ja, jag vet, man är ju inte smartare än vad man gör sig...*skakar på huvudet*)
posted by vandrarvild at 29.4.06
3 Comments:
"Jag skulle kunna vara den bekräftelsekåta gnälliga som simulerar sjukdomar för att ha makt över andra, och över D, eller den som alltid agerar och säger saker med en avsikt att manipulera andra men jag har tyvärr, plågsamt och pinsamt nog, redan varit den personen och jag gillade henne faktiskt inte speciellt mycket. Hon var en bortskämd jävla slyna och may she rest in peace..."
Haha, grym jävla självinsikt! Mycket bra och roligt formulerat och ännu trevligare att du växt ifrån det :)
Det är somn du säger ett så uppenbart beteende hos vissa att det är pinsamt. Och blir den som tror den manipulerar andra verkligen lyckligare av att ha trixat till sig falsk tillfredsställelse och på kuppen känna sig falsk, ha dåligt samvete och en askass självbild dessutom? Och vilken krass syn på andra människors känslor; typ att de är brickor man kan spela med hur man vill. Usch... Och får man verkligen tillfredsställelse av det så säger jag bara: Staaackars, stackars egomänniskor... de måtte känna sig enormt avskiljda från sitt eget och andras inre heligaste.
Kramar!
Tack raring! Både du och jag har ju kommit till de insikterna, men vad ska man göra åt de runtomkring en som inte fattat det där ännu?
Det handlar väl om energi, återigen, antar jag, och om hur andra inte kan hålla egen kraft utan måste ha andras för att leva.
De som inte fattat det ännu är ju inte mitt eller ditt enskilda problem. Man kan aldrig ändra på andra, bara sig själv. Det enda man själv kan göra är ju att se igenom andras falskhet och agera därefter. Och tycker man att man tappar kraft till någon får man väl säga ifrån helt enkelt. Kapa energin från sitt eget håll. Man kan ju aldrig göra något åt den andra...eller, vad tycker du själv?
Skicka en kommentar
<< Home