trivselkrav på städer

Jag har några krav på hurdan en stad ska vara. Det är inga stora krav och egentligen täcker de kraven väldigt många städer i Sverige. Dels vill jag ha närhet till vatten på något sätt, och en eller flera utsiktspunkter dit man lätt kan ta sig. Jag vill ha platser man kan sitta på en söndag som denna, när det regnar och himlen är mulen, utan att man ska behöva lägga en massa pengar på fika.
Som ett bibliotek t ex.
Beroende på humör ska man kunna sitta undangömd eller på en plats där andra sitter med jämna mellanrum utan att för den delen störa en. Sen kräver jag billiga bokaffärer, parker att sitta i på sommaren, goda vänner och gamla hus med lite själ i. En stad med historia helt enkelt. Och har man vänner att fika med så krävs icke-berriga fik och kanske nån pub där man kan bli nån slags osynlig stammis.
Örebro stämmer på många punkter. Här är det nära till vatten, parker och grönområden att sitta i, stan har många gamla hus, hyfsat med affärer, och det är inte vidare långt till vänner eller familj. Det finns några ställen där man kan handla billiga nya och begagnade böcker(så länge man håller sig från Myrornas ockerpriser på dammiga luntor...) och de har väl ett å annat ställe att festa på om man nu skulle vilja det. Fik finns det i alla fall gott om även om jag dissar flera av dem för att de helt enkelt är tråkiga och dyra.

Men en sak faller Örebro på.
Och det är dessutom en av de viktigare punkterna för en social ensamvarg som jag själv:
Sist jag bodde här i stan var biblioteket rätt mysigt och ganska stort. Det fanns platser att sitta på, man kunde alltid hitta bord och om man ville vara i fred fick man vara det.
Men nu när jag flyttade tillbaka märker jag att de kapat av halva bibblan för att kommungubbarnas våta (eller stenhårda?) dröm ska få plats. Conventum ligger som ett litet glaspalats på baksidan av bibblan och genom glasdörrar ser man in i deras foajé och på övervåningen ser man hur det går människor mellan conventum och hjalmar bergman-teatern (som är Conventum det med). Man hamnar lite på utsidan av det hela och kommer inte in där om man inte går runt det hela(och jag vet inte ens om man kommer in då.)

Så istället för att sitta och ta det lugnt på ett ställe som borde vara avslappnande så har man inte speciellt många platser att sitta på. Örebro stad som så gärna vill vara kulturella har kapat av alla de där som inte har på Conventum att göra. Det vill säga de som inte är på konferens dagtid utan bara vill ha en plats att sitta på ibland. För att de vill läsa i fred, eller bara sitta och skriva ner saker de funderar på.
Tragiskt.

Dessutom har inte bibblan här i stan söndagsöppet. BAH! (säger jag aningens förorättat)

Jag måste medge att jag faktiskt ser ner på det hela en smula och letar nya platser att sitta på. Alternativen är fik (Örebroarna är söndagsfikare, hela familjer drar ut och fikar på söndagar så där vill man inte vara. Man kan lika gärna besöka McDonalds) men jag vet inte om jag har lust att fika i flera timmar.
Så om jag inte hittar en plats att sitta på snart vet jag inte vad jag gör. Lyckligtvis är det vår och snart kommer man kunna sitta ute vid vattnet eller i statsparken utan att frysa ihjäl.
Men jag vill ha en söndagsflyktplan. En plats där jag kan se men inte synas, där jag kan lyssna på människor om jag vill men ändå sitta rätt tyst. Ljust eller mörkt trä, beroende på humör. Stora fönster som visar himmel eller skog utanför vore näst intill det ultimata.

Jag vill i alla fall kunna ha ett söndagsflyktsval.