Isis
Jag har Isidorångest.
Isidor är min undulat, och för några timmar sen körde jag hem honom till mitt ex K för att han ska vara hos någon mer välbekant omtänksam när jag är borta i någon/några dagar(mot att han står ensam här och har radion som sällskap).
När jag kom hem igen inser jag snabbt hur tomt det är utan min Isis. Hur tyst det är och hur mycket liv det ändå är med en gammal lite skruttig undulat som mest sitter i buren och alltid svarar när man visslar, som alltid kvittrar när man är inne i badrummet för att han vill höra vart man är.
Det är helt tyst och i magen känner jag ett eko av den gamla underliga tomheten som kunde dyka upp under de första året jag bodde ensam, innan jag skaffade Isis; som en tomhet som trycker mot ryggraden och bakåt mot något förflutet där jag själv inte existerade och jag känner hur gammal den tomheten är; äldre än tiden själv och tusen gånger tystare än döden.
När Isidor kom till mig och sa vad han ville heta fick jag veta vad namnet kommer ifrån: Gåva från Isis.
Isidor är mitt ljus i vardagen, men det är nu först, när han är några kilometer söderut, som jag inser hur ljus han verkligen är.
Isidor är min undulat, och för några timmar sen körde jag hem honom till mitt ex K för att han ska vara hos någon mer välbekant omtänksam när jag är borta i någon/några dagar(mot att han står ensam här och har radion som sällskap).
När jag kom hem igen inser jag snabbt hur tomt det är utan min Isis. Hur tyst det är och hur mycket liv det ändå är med en gammal lite skruttig undulat som mest sitter i buren och alltid svarar när man visslar, som alltid kvittrar när man är inne i badrummet för att han vill höra vart man är.
Det är helt tyst och i magen känner jag ett eko av den gamla underliga tomheten som kunde dyka upp under de första året jag bodde ensam, innan jag skaffade Isis; som en tomhet som trycker mot ryggraden och bakåt mot något förflutet där jag själv inte existerade och jag känner hur gammal den tomheten är; äldre än tiden själv och tusen gånger tystare än döden.
När Isidor kom till mig och sa vad han ville heta fick jag veta vad namnet kommer ifrån: Gåva från Isis.
Isidor är mitt ljus i vardagen, men det är nu först, när han är några kilometer söderut, som jag inser hur ljus han verkligen är.
posted by vandrarvild at 11.2.06
2 Comments:
själv lyckades jag fånga årets första fluga igår i köket. håller den i ett litet glas. jag gav den en liten smörklick, lite kolasås, en gurka och strösocker. den ser ut att må bra. sitter mest på gurkan. den verkar vara törstig efter vintersömnen. jag ska plocka fram ett litet plastakvarium jag har, så den får lite mer space. jag ska BANNE MIG lotsa den här flugan genom de kalla månaderna fram till våren och kohagarna! husdjur är husdjur.
Kolasåsen borde göra susen. Men jag ska inte skicka lite silverfiskar då? de klarar sig på några smulor bara, hur lätt som helst att ha sådana hemma, man kan släppa ut dem i skåpen med, så förökar de sig och allt!
Skicka en kommentar
<< Home