mo(n)sterkäk

Jag är den där elaka släktingen som säger till min systerdotter "Vi måste ju käka, fast jag har bara 100 kr kvar, har du pengar?" när vi är och handlar, och dessutom låter henne laga maten trots att hon bidragit med hälften.
Hon följer ju inte med för att handla egentligen. Hon hänger på för att se om Alex på Klippet jobbar och det är ganska intressant att se hur hon sneglar omkring sig ifall hon ser honom eller någon annan snygg kille. Vi såg inte Alex. Jag ser aldrig nått snyggt på den affären och spanar inte längre. Fast en gång pratade jag med en kille över videofilmerna (20 kr styck och nu har de fyllt på, jag hittade fem st jag vill ha) men när han sa att han gillade snabb amerikansk action log jag och sa att jag skulle komma ihåg att köpa ägg med. Jag menar; snabb amerikansk action?! Herrejävlar. Då får han vara hur snygg och charmig som helst; jag är inte så lättlurad...

Det är inte så illa som det låter. Med E.
Hon lagade maten och jag diskade. Hon skulle ta ut min wokpanna och ylar till och givetvis ligger det nån gigantisk ihoptorkad silverfisk i pannan så jag tar den och sköljer ur och diskar och säger "Så!"
Hon öppnar alla skåpluckor med den största skepticism, beredd på att de små jävlarna ska ramla ut på henne.

Jag tvingar henne inte att laga maten. Hon gör det frivilligt. Jag låtsas hjälpa till och sen när vi käkar säger jag "Tack för maten" och hon säger
"Men du lagade ju den med!" och jag frågar
"Vad gjorde jag då?" och hon inser att hon klarat det alldeles själv och är lite lagom nöjd.
För några veckor sen fick jag henne att göra värsta lyxmiddagen bara genom att låtsas göra något annat.
Jag sa "Men du kan väl göra salladen så gör jag..." och diskade och fixade en playlist på datorn och sa att "Nu kan du nog lägga i de där qournfiléerna" och sen torkade jag lite på bänken och ta daaaaa så hade E lagat maten själv. Vilket hon inte insåg förän efteråt när hon satt skitmätt i soffan och sa
"FAAAAAN va gott det var!" och jag sa, igen, "Ja, tack så mkt!"
"Men! Jag lagade ju det alldeles själv".
"Mmm, du ser, du är ju bra på det här".

Ibland måste man lirka fram lite självförtroende.
Själv lagar jag aldrig mat till andra, av princip. Bara till E.
Men nu är det över det med.