skitsnack?

Eva mailade mig och frågade om inlägget 'dans med svåra steg' (jaja, det är en winnerbäck-rip off på rubriken...) och ville veta varför Timmy är sur på mig.
Jag skrev ner min version av det hela, vilket är den enda existerande eftersom T inget säger, och mailade henne den.

Men i alla fall så funderade jag på om det var att snacka skit om T men kom fram till att det bara är återgivande av en händelse.
Att snacka skit om honom vore att hugga honom i ryggen och det gör jag ju så bra här. Men är det verkligen skitsnack? Det är ju min blogg.

Jag undrar: Vart går gränsen för skitsnackande? När övergår ens fundering till skitsnack: är det när man inte kan stå för det man skrivit eller sagt? Eller är det när man lägger till lite extrasaker om en person för att skapa nyhetsvärde?
Eller är bara det att man för något vidare sådär skitsnack?

Sen tänker jag på det där ibland: Kvinnor skvallrar medan män informerar. Sägs det. Vilket vore trovärdigt om det låg ett uns sanning i det.
Ett av gängen jag umgicks med i V-ås hade en manlig halva på kanske åtta killar som var duktigt flitiga på att skvallra, gärna om varandra om nån av dem gick på toa eller inte var med på just den festen. Det var nästan att man ville be dem skaffa sig ett liv. Underhållningsvärdet var ganska bra men de var värre än tjejerna.

Så det där att män och kvinnor kommunicerar annorlunda håller jag inte riktigt med om; men jag beklagar alla de människor som inte pratar med varandra, pratar med sina vänner och sin familj

Jag bad i alla fall Eva vara vän med mig, på helgon kan man välja alternativet 'Buksyskon' vilket är tillräckligt talande...