Hemma

Mindre än en timme på stan var mer än tillräckligt för mig.
Jag handlade ögongegga på bappoteket, fågelmat på Klippet och funderade på det där med konsumtionskraft och girighet och ha-begär och prylsamlandet som alla leker är en viktig lek här i livet medan jag försökte att andas djupt och slappna av och komma fram till varför jag hade nån slags panikkänsla när jag annars pallar att driva runt på stan i timmar.

Först när jag rotade fram nycklarna ur väskan här i gången utanför kände jag hur jag slappnade av igen.
Min hem är min borg, i alla fall för några timmar framåt.
Helgen ligger framför mig, och jag tar för givet att inget speciellt kommer att hända. Niofilmerna på teve har nog min uppmärksamhet nu tre kvällar i rad.
Eller så skriver jag.