Sparky
Vad är det som motiverar andra människor att komma ur sängen varje dag och klä sig och äta frukost och sen skynda till jobbet för att hinna i tid. Vad är det de gör med sina liv som de känner är så bra och roligt. Tycker de att de gör en skillnad för världen i stort eller tänker de hela tiden bara: 'Snart är det helg, då ska jag sova/umgås/supa...' och går igång på det?
Jag undrar. Vilken gnista i dem tänds varje dag när de slår upp ögonen, och vad har de för anledningar att stanna kvar där de är om de inte trivs? Trygghet och pengar; okej.
Men längtan, kärlek och själ då?
Jag undrar. Vilken gnista i dem tänds varje dag när de slår upp ögonen, och vad har de för anledningar att stanna kvar där de är om de inte trivs? Trygghet och pengar; okej.
Men längtan, kärlek och själ då?
posted by vandrarvild at 27.10.05
13 Comments:
Enkelt. Jag gillar verkligen mitt jobb. Jag tycker om att ga till jobbet. Om jag inte gjorde det skulle jag sluta och skaffa ett annat.
Om jag var i den olyckliga situationen att jag inte kunde hitta ett annat jobb skulle jag ga dit anda eftersom ett jobb gor att man kan gora alla de dar andra sakerna som man tycker om att gora. Ata, tillexempel.
Jobbet ar inte allt, det finns gott om plats for langtan, karlek och sjal vid sidan om om man nu inte kan trycka in det i sina arbetsuppgifter.
Om ett jobb hindrar dig från att vara kär, längta eller ha ett själsligt liv...
Då saknas kanske något annat än det hinder som du verkar vilja få ett arbete till...
Kanske en trygghet i dig själv, en förmåga att kunna drömma dig bort ?
Kanske är det så att du inte vill jobba - fine , men avstå för den del gärna ev. bidrag som samhället ger dig så de pengarna kan användas till folk som VILL, men inte kan arbeta...
Gamla och sjuka, utslagna människor som vill IN i samhället, inte inslagna människor som vill UT ur samhället och dess "krav" på jobb och medverkan till uppbyggnad av detsamma.
1. Tryggheten att lönen kommer den 25:e varje månad året om
2. Kärleken, att vaken kunna njuta av den
3. En ny dag att förverkliga drömmar på
Livet får mig ut sängen helt enkelt. Jag känner att jag bidrar till omvärlden och mig själv genom att välja att kliva upp om morgnarna.
Gudinnan: Ah, Smart och klokt svar. Det är nyfikenheten helt enkelt?
Jag letar egna motiv.
Jag tror bestämt att det finns ett läge MELLAN att rädda världen och att vänta på att få supa till helgen. Jag tror bestämt att det är i detta läge som dom flesta oftast befinner sig. Jag kan inte beskriva det närmare i ord, men om det ena är svart och det andra är vitt så vill jag ändå inte hävda att det skulle vara grått.
Kalla det grönt då, tills vidare.
Det kan man nog säga, att det är nyfikenheten. Jag fick mig också en tankeställare när jag insåg att det det var ett val jag gjorde varje dag. Jag kan välja att stanna kvar i sängen och jag kan välja tt gå till jobbet. Och valet styrs mycket av konsekvensen det får...
Jag har också funderat mycket kring det där och ofta drabbats av en smärre panik när jag tänkt på framtiden och jobb. Jag har varit rädd för att tvingas jobba med något som jag inte finner utvecklande och viktigt. Jag har dock börjat omvärdera saker och ting på sistone, jag tänker att man kanske kan trivas med rätt många olika jobb, ändå - trots att det inte är drömjobbet?! För det är ju vad man gör med sin fritid som ändå är livet på något sätt? Jag vill "förändra världen", och kan jag inte göra det på mitt jobb kanske jag kan göra det på min fritid när jag får lust och tid. Att kunna bo bo landet med mina nära och kära samtidigt som jag gör något vettigt för andra är livet, kärleken och själen för mig. Och jag tror att jag kan uppnå det på sikt.
Fast jag förstår, och har aldrig förstått, resonamanget med "att göra rätt för sig".
Gör de andra automatiskt fel då? Som inte gör det.
Jag ser livet och samhället som ett lagspel - vill du inte vara med i laget så är det ju helt ok. Ingen som ska tvinga dig att vara med om du inte vill. Men ifall man gör det valet så anser jag att man också förverkar sin rätt att ha synpunkter på hur laget(samhället) sköts och uttagningen till nästa match (dag) ser ut. Alltså ingenting som är automatiskt fel, utan bara en annan inställning/attityd till hur laget ska tränas/coachas för att klara av kommande matcher. Kudos till de som klarar av det och som gör det utan att "snylta" på de andra som "gör rätt för sig" som du uttryckte det. Jag ser det lite som att man låter bli det jobbiga med att träna och ändå tror/tycker att man ska kunna vara med på de roliga matcherna hela tiden...
Jag säger som Sniff, man vill inte låta hård.
Många människor arbetar dels för att själv kunna få den trygghet som krävs för att kunna ligga hemma och drömma. Alla har inte jätteutvecklande jobb men det ger någonting ändå.
En del av pengarna går till samhället vilket hjälper till att våra barn lär sig läsa och skriva eller att våra gamla får den vård de behöver.
Jag anser att skatten vi betalar är för hög idag, mycket beroende på att vi inte får lika mycket för det vi betalar längre. Mycket av det beror på att en del människor som inte heller tycker om att arbeta inte vill det.
Då kan man fråga sig vem som gör rätt. Den som inte vill jobba och inte gör det eller den som ändå gör det.
Jag tror ingen gör fel men om det inte fanns människor som betalade in skatt så skulle den människan som hellre känner/letar "längtan, kärlek och själ" inte kunna göra det. Jag tror inte samma resonemang skulle föras idag om det inte var som så att vi hjälptes åt. Man skulle vara lite för frusen och hungrig för att drömma.
Nu vet jag att det inte var det du menade, inget politiskt, du vill säkert ha en annan värld att leva i.
Intressant diskussion.
Kan vara ute och cykla, men jag tycker mig märka att i vanlig ordning så tror 'lagspelarna' att alla som hamnat på kant med 'laget', gjort det av egen fri vilja eller lathet.
Sitter på en hel del erfarenheter av depressioner, dystymi och ångest i största allmänhet och det var inte direkt något val jag gjorde.
'Laget' stod helt oförstående till varför inte "ryck upp dig och kom in i matchen" fungerade, och drog då slutsatsen att man valt att inte vara funktionsduglig inom laget.
Blir en smula ledsen av att se folk nyttja människor i en 'utanför' situation till att gratulera sig själva för sitt framgångsrika 'lagspel'
En smula kortfattat men det får räcka så
jag tror att mitt nya inlägg om saken kanske är lite mer i stil med vad du menar, och jag håller med dig.
Tycker för det mesta att mitt jobb är roligt, och framför allt är det socialt och kul att komma ut bland folk. Att bara behöva gå upp och duscha och klä på sig gör att man vaknar till lite och vaknar upp lite; hjärnan klarnar mer än om man sitter/ligger hemma och ugglar. Iaf för mig. Och jag håller ångesten borta genom att slippa vara ensam hemma med mina egna psykotankar.
F ö är jag kraftigt för tanken på medborgarlön. Eftersom det här nu blev politiskt.
Skicka en kommentar
<< Home