verbal-spasm

Jag börjar bli sjuk.
Jag som ska på bio och se Bladerunner ikväll, directors cut, sitter och harklar mig lite nu och fryser på obestämt sätt och mår underligt i huvudet och magen och det lixom pirrar i kroppen som av små spasmer som sprider sig ner genom armarna och händerna.

Vid sjukdom(yes, jag är en infotavla på sjuhuset)brukar jag alltid tänka att man skulle vara tillsammans med någon som kan fixa ens te och klappa ens heta panna och vända ens febersvettiga kudde men jag har märkt att jag klarar det alldeles utmärkt, även om jag gör det under mycket högljudda protester trots att ingen lyssnar.

Jag har flera gånger försökt få mamma att komma och laga mat till mig men av någon anledning tycker hon att jag är för gammal för sådan omsorg vid 31-års ålder.
Jag håller inte med.
En gång när jag bodde i V-ås, under den där ensamma perioden, var jag riktigt jävla sjuk. Jag kröp in på toa, somnade på golvet där inne innan jag orkade ta mig till sängen igen. Vid varje liten stund av pigghet tvingade jag mig att hämta kannor med vatten att ställa vid sängen. Jag låg sådär utmattad och utslagen i fyra dagar och inte en enda person ringde mig under den tiden, jag tyckte fruktansvärt synd om mig själv men sov bort timme efter timme i febriga virriga drömmar.

Det var tider det.