Förra sommaren

""Jag kan inte se folk i ögonen längre, jag är rädd att de ska tycka att jag är en bluff och inte lyssna på det jag har att säga.
Hon satt mitt emot mig och jag visste inte om jag ville eller ens kunde se henne i ögonen, vilket ledde till att jag plockade med mina solglasögon hela tiden, tog på dem, tog av dem, pillade med skruvarna som envisades med att lossna av minsta lilla. Till slut la jag dem på bordet och tittade lite besviket på dem.
Vi talade om han som alla avskyr, han vars namn ingen vill säga. Jag visste mer om det hela än jag kunde säga men visste inte riktigt vad jag egentligen fick veta; jag spelade ovetande.
Det blir enklare så.
Och jag tror hon ville prata av sig om alla sina bekymmer, all sin oro och rastlöshet. Jag satt skräddare och pillade på mina basketkängor, tittade på hennes överläpp när hon pratade. Hon sa:
'Om du skulle börja skriva en bok så skulle du aldrig mer behöva bekymra dig om pengar. Jag har läst de där papprena du gav till Linda flera gånger och har tänkt att jag skulle skicka in dem till någon för att de ska få läsa det du skrivit. Jag var faktiskt på väg att lämna in dem till tidningen en gång men nu hade de visst avgjort tävlingen, men jag var säker på att du skulle ha vunnit!'

Och jag tänkte hur man hellre lyssnar på elaka saker folk sagt till en för över femton tjugo år sen, än de snälla som folk faktiskt säger nästan dagligen, och allra mest lyssnar man på det elaka saker man säger sig själv.
Sen gled tankarna in på K igen och hur jag kände och saker jag ville säga honom när jag kom hem igen, för tankarna kändes klara och glada just då.

Men när jag kom hem igen var allt som vanligt och jag visste inte vad som hade hänt när det blivit som det var, om jag sagt något eller gjort något men jag var alldeles för ledsen och långt borta i tankarna för att orka ta itu med det, ta itu med någonting alls.
Jag var nyinflyttad och ensam i en stor stad och ensamheten blev tyngre för varje minut vi inte talade med varandra.
Jag kunde inte ens åka någonstans, hade ingen annanstans att ta vägen, jag var låst men fri, jag var tom och fylld av alla känslor, ensam med tankarna om hur det borde vara, hur saker skulle kunna vara.""