frukostblogg

Ibland blir jag så irriterad på människor. För att jag inte vill prata egentligen och ändå är jag snäll och börjar prata(online) och så säger de en massa saker som jag inte orkar käfta emot även om jag tycker det är helt jävla korkat, och så blir jag arg, för att de tar energi av mig som jag egentligen inte har.
Så just nu orkar jag bara prata med människor som jag vet att jag har "på min sida". De andra får vänta eller ge fan i det; jag rycker på axlarna åt det hela och tuggar lite på min macka med hummus och tomat och dricker mitt gröna te och kollar ut på solen och tänker att det vore trevligt med lite mer gula löv.

Om några dagar fyller jag år. Ganska många dagar i å för sig. Men jag blir 31 och jag känner mig inte alls som 31. Ibland som 1000, ibland som 24.
Sen på stan ser man 24-åringarna med sina oskuldsfulla blickar och mjuka hy och jag tänker alltid "Allt ligger framför dig, en del av det som jag lagt bakom mig".
Erfarenhet bräcker alltid skönhet.
Skönthet går att fixa på några minuter. Erfarenheterna tar år, sår och tårar. Och en hel del skratt och ryck på axlarna.
Jag skulle inte vilja vara utan det för en sekund. Vem vore jag då?


Jaha, det är en sådan dag idag alltså. Eftertänksamhetens och pannrynkornas dag. Grubblandets och styrketårarnas dag.

Det kommer göra susen för mitt humör att vara med Anna i en timme. Hon som säger "Man ska skita så länge hängslena håller!" och hela tiden har nära till skratt och leenden.
Anna är bäst. Anna har en häst. Eller två. Och kissekatter. Hon äter alltid från min tallrik om jag lämnar mat. Sånt är lite kul. Dessutom kan man säga vd som helst till henne. Hon är inte så kinkig,men van numera vid att jag kläcker ur mig de mest oväntande saker.

Nu kom jag på: inatt drömde jag att jag bet mig jättejättehårt i kinderna, med flit. Som nått sajko.
Bit i den du, hobbypsykologen!