Melankoli

Emellanåt drabbas jag av en lätt melankoli som sällan låter sig hindras av något annat än att jag är social och sällskaplig.

Men när den drabbar mig sent en kväll och internet inte funkar som sällskap; när alla sover och världen är tyst så sjunker jag in i min lätta sorg och nostalgi och tänker på allt som aldrig blev, saker som kunde ha hänt men inte hände, och på människor som jag aldrig släppte nära.
För en stund låter jag det sluka mig.

När det sjunker undan igen är jag ren och fylld av kraft.
Jag tror på en mening med allt som händer.
Rätt saker kommer till mig i rätt tid: Synkronicitet och sammanflätade öden är vardagsmat för gudarna.