Smart

Alltid när jag kommer in på universitetsområdet känner jag mig smart.
Jag vet inte varför eftersom jag egentligen borde känna mig dum med en massa studieskulder och släpande resttentor och ingen examen, men varje gång jag är på skolan mår jag bra: Som om allt är möjigt.

Det kanske sitter i väggarna där, sprids med luften; alla dessa som kommer in och är fyllda av hopp och storslagna planer och mycket nyfikenhet och en vilja att veta. De ska vara de som förändrar världen.
Jag minns hur det var.
Det ligger som en minneslättnad i magtrakten.