pank och arbetslös

Jag är pank innan lönen ens har kommit, när hyran är betald har jag 400 kr att leva för och de andra räkningarna lär ju knappast bli betalda.
Jajävlars, det här ska bli intressant.
Det är vid sådana här tillfällen man önskar sig en 'sugar daddy' eller bara fick en gåva från nån snäll en med ett överskott av pengar, nån som tycker att 3000 kr är en piss i östersjön och som säger 'Lena, eftersom du är så underbart charmig och alltid har kloka saker att säga så får du de här pengarna. Du kan betala tillbaka dem när du vill, om du vill. Amen.' och så slipper jag vara hungrig och må pissigt.

Så imorrn ska jag ringa de företagen som vill ha pengar av mig och smila och le och säga 'Hej, skulle jag kunna skjuta på den här räkningen en månad eller så, det vore finfint!' Sen kommer jag att ligga hemma med ångest och känna mig som en låg människa - som inte skaffat jobb i en universitetsstad där arbetslöshet är fånigt hög och därmed betalar skatt och GÖR RÄTT FÖR MIG på samma sätt som alla andra normala människor gör- och därefter kommer jag att börja sova mycket längre för att bara behöva äta en gång om dagen och genom det spara på maten.
För det är så det blir.

Och jag vägrar ringa och tigga pengar av pappa för jag gjorde misstaget att ringa dem hem igår för att fråga om nått enkelt och han började med sitt vanliga snack 'Har du sökt några jobb då du vet att man måste vara framme och söka jobb och fråga AF de kan hjälpa dig'

Efter det blev jag helt nere och tänker inte ringa dem igen på väldigt länge trots att mamma fyller år, men jag kan ringa henne på jobbet.
De har en förmåga att få en att känna sig helt jävla värdelös och varför ska man umgås eller prata med dem när man har lite problem att stanna uppe som det är.

[Ä, fan, ge mig knark och piller, jag vill vara borta ett tag.]

Idéerna är det ingen brist på: jag vet vad jag vill göra. Jag vet bara inte vart jobben finns, vad företagen sysslar med.

Idag när jag var på bibblan(vet fortfarande inte vad jag ska läsa för bok) kändes det som om jag ska ringa upp nån på kommunen och fråga hur man startar olika projekt, kulturella saker då, bara för att se vad som finns. Nu väntar jag mig kanske inte att nån ska säga "Jamen det är klart du ska vara med här!" utan jag ska bara kolla lite.
Sen tänkte jag på det där att det är så många som mår dåligt men att ingen lyssnar; och vad man skulle kunna göra för dem.
Plus att det finns en massa djur där ute som avlivas för att deras husse och matte kommer på för sent att de är allergiska och inte kan behålla djuret så de avlivar dem, så man måste ju kunna fixa en slags sluss där man tar emot djur och slussar dem vidare istället för att de bara mördar dem.


Jag kan bara inte komma ifrån den där känslan att jag på något sätt driver ett eget företag, nån slags spindeln i nätet-förening, med en kompis. Det är kulturellt iallafall. Den tanken kom för några år sen och går inte bort, den ligger tryggt där i magen och bubblar till av skratt ibland.

nu ska jag äta.