jag känner ibland att jag saknar en viss typ av människor i mitt liv. samtidigt märker jag mönster; alla lämnar mig förr eller senare(eller är det jag som lämnar dem?), på ett eller annat sätt. vi glider ifrån varandra(eller släpper vi taget och går enkelt vidare?) och sen är vi inte vänner längre men nu saknar jag dem igen, de där ödmjuka lyssnande människorna med den djupa förståelsen och tålamodet, med den storslagna intelligensen och den underbara humorn. det kanske ska räcka med att ha ett par av dem i sitt liv, men jag vill ha fler, kom tillbaka eller välkommen hit, vilket som
lär mig något nytt