inläggnummer2500

... och jag känner hur den här gråheten sänker sig över livet igen, den där färglösheten som jag aldrig vet hur jag ska jaga bort utan att fly min väg en stund, fly in i andra världar där solen skiner och luften är fylld av andra ljud. återigen krävs det nya block och pennor för att jag ska kunna landa, och ett fik någonstans där jag kan sitta ostörd. även om ensamheten inte är önskad så har jag inget att säga till någon mer än några ord om vädret, eller kanske om det där tomma som då och då faller över en

vännen undrade vad det var för fel, är jag deppig? men jag svarade att det snarare är en sådan dag bara. mitt i livet. en dag av grumliga tankar och röda äpplen