Frankenstein och medelsvensson
Vi kom hem från stan nyss och sa lite snabbt till varandra att det är en bred men kanske lite underlig värld som man lever i när man hör fem olika språk på bussen och svenska inte är ett av dem eftersom medelsvensson pratar inte på bussen och inte låtsas om de andra resande om de nu inte skulle förarga dem på något sätt. Det är ändå väldigt lätt att förarga Medelsvensson.
Medelsvensson möter inte blicken på okända människor utan ser ner i golvet eller ut genom fönstret, sätter sig på sätet längst ut för att slippa sitta bredvid någon om det inte är nödvändigt, d v s trångt på bussen och de inte vill förarga en annan Medelsvensson som tvingas stå trots den tomma platsen. Antalet singelhushåll i Sverige är väl ett av de högsta i världen, statistiskt sett?
Jag mår av någon anledning kräkilla och höll på att spy rakt ut när jag plockade gojs ur slasken nyss. Jag tänker på vad killtjejen på teve sa imorse, att man ska skriva en mening hemlig sanning om sig själv som första rad i en text och jag tänker att jag är så tråkig att jag inte har några hemligheter för jag berättar dem för någon på en gång så vad ska jag skriva om då? Jag kliver undan en fläck på gatan på vägen in till saluhallen med tanken om att det är kräk, och vem vill vara den som frivilligt kliver i spyor? Solen skiner men det är kallt och väl hemma igen diskar jag lite innan jag hamnar i soffan med två nya böcker jag köpt. Lily Priors "Passion" som jag köpte eftersom jag tyckte hennes andra två böcker var så roliga och Dean R Koontz "Frankenstein" som jag mest är nyfiken på om han skrivit en modern Frankenstein eller inte.
Frankenstein är inte en av mina favoritkaraktärer bland klassikerna. Han är faktiskt rätt trist. Det går inte att göra så mycket med en missförstådd utstött Frankenstein. Monstret menar jag då, inte skaparen Viktor. Vetenskapsmän är om möjligt ännu tristare. Men nu köpte jag i alla fall boken eftersom kombinationen Koontz och Frankenstein gjorde mig nyfiken.
Senare ska jag försöka skriva brev till alla dem som jag lovat brev, men bara om illamåendet viker undan
Medelsvensson möter inte blicken på okända människor utan ser ner i golvet eller ut genom fönstret, sätter sig på sätet längst ut för att slippa sitta bredvid någon om det inte är nödvändigt, d v s trångt på bussen och de inte vill förarga en annan Medelsvensson som tvingas stå trots den tomma platsen. Antalet singelhushåll i Sverige är väl ett av de högsta i världen, statistiskt sett?
Jag mår av någon anledning kräkilla och höll på att spy rakt ut när jag plockade gojs ur slasken nyss. Jag tänker på vad killtjejen på teve sa imorse, att man ska skriva en mening hemlig sanning om sig själv som första rad i en text och jag tänker att jag är så tråkig att jag inte har några hemligheter för jag berättar dem för någon på en gång så vad ska jag skriva om då? Jag kliver undan en fläck på gatan på vägen in till saluhallen med tanken om att det är kräk, och vem vill vara den som frivilligt kliver i spyor? Solen skiner men det är kallt och väl hemma igen diskar jag lite innan jag hamnar i soffan med två nya böcker jag köpt. Lily Priors "Passion" som jag köpte eftersom jag tyckte hennes andra två böcker var så roliga och Dean R Koontz "Frankenstein" som jag mest är nyfiken på om han skrivit en modern Frankenstein eller inte.
Frankenstein är inte en av mina favoritkaraktärer bland klassikerna. Han är faktiskt rätt trist. Det går inte att göra så mycket med en missförstådd utstött Frankenstein. Monstret menar jag då, inte skaparen Viktor. Vetenskapsmän är om möjligt ännu tristare. Men nu köpte jag i alla fall boken eftersom kombinationen Koontz och Frankenstein gjorde mig nyfiken.
Senare ska jag försöka skriva brev till alla dem som jag lovat brev, men bara om illamåendet viker undan
posted by vandrarvild at 20.4.07
2 Comments:
När man möter medelsvenssonens blick hälsar denne ofta. Jag tror det beror på att de tror att jag känner dem eftersom jag tittar på dem. Men jag vet inte.
Ja! det är sant. Så är det ju! De hälsar när man tittar på dem för de antar att man måste känna dem för att vilja/kunna möta deras blick. eller så blir de så förvånade att nån ser dem att de hälsar av bara farten för de vet inte vad de ska säga annars. Haha, är inte det ganska tragikomiskt?!
Skicka en kommentar
<< Home