Vi har varit ute och åkt. Bilen är liten och ful och kommer rasa ihop när som helst. Vi har lånat den. Den har ingen värme. Ute är det minusgrader och blåsigt. Jag kommer hem stelfrusen och med isbitstår, jag längtar te och raggsockor och kanske filt. Det kalla håller sig kvar, axlar och armar, lår och rygg, jag sveper in mig i ett lager kläder till, kokar mer tevatten, gör åkarebrasor i min ensamhet och välter nästan en lampa.
Den här kylan är annorlunda än vad kylan längre norrut är. Här är det en fuktig kyla som tränger in överallt, stannar kvar och ilar upp och ner för ryggraden. Vid stranden i Limhamn ligger svarta stenar som jag plockar med mig och glömmer på bilgolvet. Det luktar rutten tång och dimman ligger som ett lock över min bit av världen.