du vet hur det är, det är stunder av dansade vansinne genom trädgården, och sen finns där spår att följa mellan de höga träden, de vars topp man når stjärnorna från, stjärnor som klingar svagt när man rör dem med bleka fingrar.
du vet hur det är, det är längtan efter tultanden och blonda huvuden men vardagen brinner vidare med samma gråblå låga tills man fyller år igen: mina minnen letar sig tillbaka till drömmarna och den djupa tron på livet; den oövervinnliga lättheten med vilken alla tankar rörde sig fram mellan möjligheter och färgglada scenarion i en avlägsen framtid.
du vet hur det är, där är otrampade stigar att följa och de papperslappar som stormen leker med i natt är spökena från de papper som vi rev sönder den där brustna morgonen vid vattnet