medan jag skriver inser jag att han är jag och jag är han. huvudpersonen. den tidigare nämnda schizofrenin som ligger i att skriva har alltid roat mig. det är som att vara en skådespelerska, men med skillnaden att allting utspelar sig inne i mitt huvud och aldrig ute på en scen; allt medan fingrarna rusar över tangenterna och försöker hinna ikapp. jag är alla roller och alla ansikten, jag är alla ord och alla tankar känslor och utspel

det borde skrämma mig mer att jag så lätt hamnar i andras tankar


igår sa Johan att han såg Chuck Berry på stationen i fredags. jag undrar vad som sker inne i skallen på människor som Chuck Berry.