måndag, januari 29, 2007

Jag har försökt att beskriva det poetiskt, men det enda jag kommer fram till är att det känns som om livmodern attackkräks fram en elak hämnd.

Mensvärk, mina damer, är tydligen en fjärt i rymden jämfört med födslovärkar. Och ändå tänker man ibland att man vill skaffa barn?


Det är något seriöst fel i skallen på mig. På er.
Till nästa månad vill jag ha knark, vetevärmare och alvedon nog att klubba en oxe

11 Comments:

Blogger Gudinnan said...

I hear you girlfriend! Mitt tips är Pronaxen eller Voltaren i kombination med Alvedon (läkarens ordination)

Det taskiga med mensvärk är att det inte kommer något poditivt av det. Tror banne mig att jag hellre föder barn =/

29 januari, 2007 21:10  
Blogger vandrarvild said...

Ja, hellre födslovärkar för då har man i alla fall något för det efteråt, haha.
Men vi får se om vi säger annat när vi väl ska föda.... misstänker det.

30 januari, 2007 12:10  
Blogger Unknown said...

vetekudde är mitt bästa tips. det är inte alltid den hjälper, men man får ju känna sig lite pysslig och mysig. "nu tar jag min lilla lilla kudde och så värmer jag den lite och så lägger jag den på lilla lilla magen.."

äh, jag vet inte. jag är störd.

30 januari, 2007 14:01  
Blogger vandrarvild said...

Helena: Jamen, jag hittar inte min vetevärmare :( Jag VET att jag packade ner den när jag flyttade så att den ska finnas i nån klädpåse, men jag har inte hittat den eller så ligger den här nånstans och bara väntar på att jag ska hitta den så att den blir varm och glad igen.

30 januari, 2007 14:53  
Blogger Unknown said...

annars får du sy en ny. de är så jäkla dyra att köpa!

30 januari, 2007 18:00  
Blogger Gudinnan said...

Vetevärmare?? Det är som att försöka släcka en skogsbrand med en vattenpistol. Fast visst, den kan fylla ett syfte om man har ont så att an tror att man ska dö och så har tabltterna inte verkat ännu. Då kan det vara lite skönt att ha den medan man ligger i smärtdimman.

30 januari, 2007 18:30  
Anonymous Anonym said...

När jag fick mens första gången efter att ha fött barn... så tjöt jag som en liten bebis och gnällde om att jag hellre skulle föda barn igen *S*

02 februari, 2007 19:13  
Blogger Lilla Jag said...

Amen syster!

(Makens kommentar var: "Så har det väl varit sen tidens begynnelse!" Behöver jag säga att han får stå ute i snön inatt?!)

03 februari, 2007 10:04  
Blogger vandrarvild said...

Listoplisto: under de få veckor jag var gravid för två år sen var jag överlycklig över att slippa mensen! Sen blev jag låg som fan när den kom tillbaka för då kunde man ju på inga sätt behålla en slags illusion om att man fortfarande var gravid. men det är en helt annan historia...

Cecilia: Rätt, ställ ut honom i snön. Killar gnäller om " men ni slipper ju raka er å andra sidan" som om det ens går att jämföra de två sakerna. Om killar skulle vara tjejer *eeh, ja* så skulle mensvärk inteha funnits sen mitten av 1700talet och kroppsbehåring(håriga ben och armhålor m m) skulle vara inne och mode. Ja, du fattar... :)

03 februari, 2007 14:51  
Blogger Maria said...

Dagen till ära, menvärkspoesi:

aj.
som fan.
inget jäva barnkalas, ditt as.
fras, knas, fnas, kras,
aj,
igen.

Haha, det blev inte så bra. Men va fan, from me to you, en tvåminutersdikt. =)

03 februari, 2007 15:42  
Blogger vandrarvild said...

maria: fin dikt, men jag saknar orden "gegg" och "klegg"... haha.

23 februari, 2007 11:56  

Skicka en kommentar

<< Home