Efter att ha pratat med världens bästa Helena på telefon i över två timmar är jag på bra humör igen. Jag skrev en jäkla massa på en viss text när jag satt på bibblan tidigare, och jag märker hur bra jag mår av det. Mitt i allt kom jag att tänka på Helena och smsade henne just i samma ögonblick som hon öppnade mitt snailmail-brev där hon är(Enköping). Det är långt borta, men i örat på mig låter hon nära och precis sådär glad som hon brukar vara. Jag saknar henne.

Nu har vi snackat av oss om allt möjligt och jag tjatar lite på att hon ska söka jobb i Malmö "Det är roligt i Malmö, kom hit! I alla fall roligare än i Enköping" och hon erkänner att hon halvt funderat på det. "I Enköping det inte riktigt okej att vara den man är, här lyssnar folk på Magnus Uggla och fattar inte varför man gillar att spela Zelda, och..."


och jag, jag vill samla alla omkring mig som vanligt. Kan ni inte komma hit nu, alla änglavänner, själspolare och kreativa framtidssamarbetare?
Det finns massor för oss att göra här.