Jahapps, det blir jul i Kumla alltså.
Det ringde nyss, i telefonen. Döm om min förvåning.
Mammsen undrade om hon väckte mig och låter alltid lika besviken när hon inte gjort det. Det måste vara från henne jag fått min väckar-skadeglädje*, helt klart.

Skuträkning på elen på 1200 pix, och lika mycket i telefonräkning. Nästa lön blir inte ett par nya jobbarbyxor eller vinterskor, det märker jag snabbt. Anus.

En gång träffade jag för övrigt på en mamma och hennes barn som inte använde orden stjärt eller kiss. De sa anus och urin. Ungen var kanske tre år och helt avbarnifierad.

Scary.



* Det är roligt att ringa och väcka folk. Jag erkänner det med en flinande skadeglädje och stänger själv av signalen på telefonen för att slippa råka ut för eventuell hämnd.