Prassel

bloggdöd?

eller bara med tankarna någon annanstans?

Jag är splittrad. Inte bara för att jag har två hem och i startgroparna på något nytt som inte kommer igång så länge jag har två hem, utan för en massa andra saker med. I samma veva lyckas jag dessutom hamna i nån fundering om Jaget och drömmar och visioner och fan vet allt, och jag är glad att D jobbar på lördag och jag kan vara hemma, för jag behöver den där ensamtiden känner jag, jag behöver det där lallandet runt lägenheten och göra ingentinget utan krav. Jag behöver de där timmarna av skrivande, och jag tror jag behöver dem enbart för att jag skapat mig dem: efter alla år av ensamhet har jag alltid haft tid för mig själv, och plötsligt hinner jag inte ikapp, plötsligt samlas tankarna i huvudet och jag får inte ut dem, flaskhalseffekt eller tankestockad. Det kanske skulle gått upp för mig tidigare om det inte vore för att jag samtidigt har det så förbaskat trevligt.

Löv faller tyst, men de prasslar där jag går.