här och där

Jag var så låg ett tag att D reagerade och trodde att det berodde på att jag inte trivdes här.
Det hade jag inte ens tänkt på; att han kunde tänka så. Så inne är man i sina egna tankar ibland, att andra människor och deras känslor inte riktigt existerar för en, och när man blir påmind om det häpnar man över sin egen tillfälliga okänslighet och oförmåga till empati.
Som tidigare nämnt är det som om mitt örebroliv och mitt malmöliv ligger i parallella världar. Snart nog kommer jag att hämta mina saker där hemma, men tills vidare så trivs jag bra här hemma. Och det ligger en viss tjusning i att sakna sina saker; att hämta hit dem blir som att få presenter som man väntat på, kära återseenden blandade med minnen och glada utrop. I mina tankar ter det sig ljust och glatt, och det är inte utan att jag längtar en smula