vardag

Jag känner att jag behöver en vardag. Någon slags rutin. Typ att alltid kliva upp klockan åtta, ta en promenad, äta frukost, skriva i tre timmar, ta fikarast, skriva lite till, äta. o s v.

För som det är nu så har jag inget grepp om någonting, ingen egentlig grund. Jag längtar bort och jag har inte ens varit hemma ett dygn. För 24 timmar sedan stod jag i Ds lägenhet och kollade att jag hade packat allt. Han satt på balkongen och tog en cigg, hade väl nyss stigit upp.Och nu sitter jag ensam i en etta som jag inte blir av med. I Örebro, en stad som jag är så jävla trött på. Det är fredag och jag är så pank att jag inte ens kan gå till Klippet och köpa fyra äpplen som tilltugg till riset jag kommer tvingas äta i helgen. Jag borde ringa pappa men han kommer skälla för att jag åkte till malmö "Det har du minsann råd med!" (Daddy, please, I'm in love!)

Men inne i huvudet hör jag Seijas röst igen. Hon som satt mitt emot mig då, här på torget, och hade läst några texter som jag skrivit ut till henne på begäran. Jag lekte lite med mina solbrillor och glassen var uppäten, och hon sa "Om du skulle skriva skulle du aldrig behöva oroa dig för ekonomin igen!". Hon har den där styrkan i rösten, och återigen tänker jag på varför man hellre lyssnar på saker om sig själv som är dåliga än de som är bra. Oftast är det ju en själv som säger de dåliga sakerna dessutom.

Så fredag morgon, jag känner mig övergiven och lite gråtfärdig, det kanske är hungern, men jag skriver hennes ord på en lapp och klistrar upp dem på datorn intill det där som min lärare på skrivarlinjen sa.
För jag tänker fanimej skriva en bok.