vänskap on hold

Även om jag faktiskt vet vad mina vänner heter i efternamn måste jag tyvärr medge att jag aldrig ringer dem och inte vet vad de har för hemadress. Annapanna bor ute i skogen någonstans. Helena bor på andra sidan stan, Sofia med. Den andra Helena bor i Enköping, Jesper i Sthlm, K-kvinnan i V-ås, Crrly i fint hus i skåne, och så vidare. Men skulle jag få tag på dem smsar jag, eller mailar.

På något sätt är det lite tragiskt. Jag känner att jag emellanåt behöver en annan slags kontakt, bara ett kort samtal, som bekräftelse, istället för att man försvinner in i anonymitet och det där stumma avståndet.
Jag har sagt det till D med, att det är viktigt med den där lilla kontakten med, det där smset som skickas utan egentlig anledning eller ärende, eller det korta samtalet på vägen hem, eller kommentarer i bloggen: Det är bekräftelsen man vill åt, den där lilla vänskapliga kärleksfulla buffandet med nosen "Jag vet att du finns..."