tvätta del två

"Jaha, har du tvättid idag?
"Mm, hela dagen"
*Kollar listan*
"Men fan, förlåååt! Jag var helt säker å att jag hade tid idag." *kollar listan igen för säkerhetsskull* "Sorry."
"Det är lugnt" säger jag, för när han väl kommer in och jag redan kommit på mina snappy repliker är jag inte speciellt arg längre. Jag hade tänkt säga en massa elakheter, som att" Om du nu snor någons tvättid kan du väl i alla fall ha hyfs/hjärnceller nog att plocka ur tvätten i tid!" o s v men det låter inte tillräcligt coolt för att jag ska ödsla tid på det. Jag är väl inte så bra på att tjafsa tillbaka kanske. Och när han kommer ner har jag redan plockat ur hans tvätt och rengjort filtret i torktumlaren så det finns inte så mycket mer att göra än att stå där och le ursäktande. Som om jag är den som ska be om ursäkt, men det är mer ett ryck på axlarna"Lätt hänt" och sen det där leendet igen.
Han kommer tillbaka och hämtar tvätten snart igen, säger han och sen är han borta igen. Han är den där sportiga typen som alltid har bråttom. De där som alltid måste hävda sin sak men som kan visa upp snälla sidor helt oväntat. Han har blankt rakat huvud och är förmodligen nån halvboss på sitt jobb. Min systerdotter brukar kolla på honom och hans kompis genom köksfönstret när de kommer och går från huset på gården. Vi har ännu inte kommit fram till om de är vänner eller bögar, men det kvittar ju. Vi är mest nyfikna. Hans pojkväns/kompis är den snyggare av dem båda. I alla fall på håll.

När jag kliver ut på gården igen slår värmen emot mig och jag bestämmer mig snabbt för att inte gå ut än på ett tag. Men jag måste. Jag måste handla. När jag betalat mina räkningar med skattepengarna har jag hyran och telefonräkningen kvar. Telefonräkningen får jag skippa den här månaden, om jag vill kunna ta mig till och från jobbet en månad till. Hyrespengarna kommer när jag lämnat in papprena. Sen har jag 300 kr att handla mat för. Det är alla gånger pengar jag kommer göra av med över midsommar.
Well, jag har ju i alla fall ris och lök hemma. Och biljetterna till och från Malmö är redan fixade. Men trösten jag brukar finna i andra saker uteblir.