ettrig eter

På restaurangen här på jobbet har de en något schizofren musiksmak. Det roar mig. De spelar alltid musik medan de lagar mat, med dörren öppen mot korridoren. Idag spelades "Stad i ljus" med Tommy Körberg. Annars spelar de nån hysteriskt rolig musik som låter som en ettrig mobilsignal fast med basdunk. Ibland spelar de klassiskt och emellanåt hårdrock. Jag blir glad av det. För att det inte går att förutsäga vad som ska spelas. För att man alltid kan gå förbi och alltid bli överrraskad.

De ordinarie här i närheten är dock inte fullt lika roade av musiken.