kvällar som dessa

Jag vet. Ni väntar på något slags besked, eller sammanfattning av mina dagar i malmö, hitills. Och idag har inte mycket hänt mig. Jag har sett Världarnas krig och funderat på lite saker.
D har däremot fått långt ifrån muntra besked så nu ligger vi i sängen och planerar och brainstormar fram saker som man kan göra för att lösa diverse problem. Snart ska vi träffa min nätkompis och Ds kompis på möllan och se om vi kan bli lite lagom berusade såhär i vårskymningen, sådär att livet kanske känns aningens bättre i några andlösa ögonblick, eller om man kommer till klarhet efter klarhet när ruset byggs på och det går lättare att skratta igen.

Det är torsdagskväll och trafiken nere på gatan har äntligen börjat lugna sig lite. Jag tänker att känslan jag alltid har om att vara ofantligt förmögen skulle vara verklig i dagarna, så att jag kunde hjälpa dem jag känner och älskar.

Annars känner jag mig märkligt frånvarande i dessa pollenångor och denna stad där jag inte är hemma. Vi pratar väldigt löst om framtiden och hur vi borde bo, har visioner om sakerna vi ska skapa tillsammans, de stora filmerna och de kreativa idéerna. Sen tystnar vi igen, tänker på verkligheten, men det går snart över


Det är kvällar som dessa som man känner att det är dags att göra något av alla sina drömmar
eller förbli ett ingenting i en värld där alla förblir anonyma