obstinat igen

Jag lämnar medvetet saker framme för att jäklas med mamma: Hon ska vattna blommorna här. Jag vet att hon kommer störa sig på det, att det ligger kläder på stolen och en kniv i diskhon och att jag inte dammsög innan jag åkte trots att jag kunnat. Jag kliver in i duschen funderandes på varför man ibland måste vara obstinat, eller är det bara en del av en personlighet snarare än en motreaktion?