please hold

"Du verkar vara en person som har bråttom här i livet" säger hon där hon sitter i sina prydliga tantiga kläder och med jordens minsta haka. Jag kan inte bestämma mig för om jag gillar henne eller inte.
"Jaha?" säger jag. "Det kanske jag har". Jag rycker på axlarna, som vanligt, vill hem igen, och givetvis förstår jag vad hon menar med det hon säger. Jag har alltid bråttom, är alltid på väg någon annanstans.

På vägen hem funderar jag på om jag borde gråta eller inte. Måste jag det? Det känns överflödigt. Det gör ingen skillnad. Jag vill ha skillnaden, skillnaderna, vill ha liv igen. Jag är satt på en väntelista "Snart är det din tur, please hold, snart är det din tur att leva".

Hon ber mig att göra ett onlinetest tills nästa gång vi hörs, så att jag kan se vad det är jag vill göra: "Du ska inte försöka komma på vilket yrke du vill ha, du ska tänka på dig själv i första hand, se vilka egenskaper du själv har".
Dessutom tycker hon att jag ska tona ner mina ansökningar lite. Tona ner.
Det betyder att jag ska skriva "Hej, jag är en trevlig tjej på 31 år som är intresserad av tjänsten som.....".
Jag ler lite åt det. Kan inte låta bli.

Jag önskar mig pengar på mobilen så att jag kan smsa D och berätta det, men mailar istället, och när jag kommer hem ringer Jesper som säger "Jag är ståkkhålmare, och sambo. Värsta koola!".
"Ja, det är ju det".

Jag visste innan att jag var förvirrad över många saker.
Inte mycket har förändrats där sen igår.

Nu hade jag varit på väg ner till D om saker funkat som man önskat sig.
Det är inte utan att jag är ganska besviken.