... du är inte kvar

...så jag har inte träffat dig på evigheter men skulle vilja prata med dig inatt, det är något som river i magen igen, något som vrider sig och skriker. Jag tänker på den där natten när vi gick en promenad och pratade, det var så skönt att kunna spilla känslor där mellan husen och inte behöva möta din blick förrän vi var framme vid min port, och då var allt redan sagt och förbi. Du sa nått om att äkta konstnärer är de som lider och jag skrattade till och sa att du var så full av skit men kände mig ändå betydligt lättare än på länge

och nu när jag vill prata med dig igen inser jag att vi inte är kvar där, du kan inte lyssna på mig längre, inte på samma sätt, och jag undrar vad jag ska säga för att du ska dra ner mössan över huvudet för att bege dig hem till mig mitt i natten och bre ut dig vid mitt köksbord med en temugg i ena handen och nån djup jävla bok du vill prata om i andra....