Fullmåne

"Först vet du inte vad det är som de betyder, du kanske aldrig får veta det: de snabba kasten i din själ, som blixtbloss över vita moln vid fullmåne och midnattstid.
De kommer i din ensamhet, kanske om du har sällskap av din vän; med ens tystnar ni båda och hans blick ser oavvänt på dig;
-ni har båda sett hemligheten tillsammans, han hos dig, du hos honom.
Och ni sitter rysande, att ej Mysteriet skall stiga inför er och döda er med en glans likt solens.
Mod, varje själ som skådar sådant!
Så sant er kropp har liv och min är död har ni känt en liten fläkt av den eter som är förbehållen Gud själv."

Faith Matheny. Spoon River anthology, Edgar Lee Masters.


K hittade originalet åt mig:

222. Faith Matheny

AT first you will know not what they mean,
And you may never know,
And we may never tell you:—
These sudden flashes in your soul,
Like lambent lightning on snowy clouds
At midnight when the moon is full.
They come in solitude, or perhaps
You sit with your friend, and all at once
A silence falls on speech, and his eyes
Without a flicker glow at you:—
You two have seen the secret together,
He sees it in you, and you in him.
And there you sit thrilling lest the Mystery
Stand before you and strike you dead
With a splendor like the sun’s.
Be brave, all souls who have such visions!
As your body’s alive as mine is dead,
You’re catching a little whiff of the ether
Reserved for God Himself.