spermier

Okej, jag vet att jag faktiskt hade planerat att skaffa barn(och skulle haft en ettåring nu om allt gått som det skulle), men när jag tänker på hur seg och irriterad jag kan vara på morgonen så är jag glad att jag inte har några barn och är ensamstående;
Enligt murphys lag skulle jag då givetvis få ett barn som är jordens vilde och skitpigg på morgonen och som inte har tålamod med att jag måste ha två timmar på mig att vakna och säga kloka pedagogiska saker och komma ihåg att fixa frukost.

Men det kanske kvittar; så länge jag inte blir en mamma som tycker det är okej att konstant skrika till sina barn eller hota dem med diverse saker så kommer jag nog tänka att jag kanske kanske gör ett någorlunda bra jobb.

När jag tänker på hur en del behandlar sina barn är jag förundrad över att någon överhuvudtaget skaffar barn, att de vågar och att det är ett under att mänskligheten inte dött ut.
Det måste vara därför kärlek finns, och passion.
För att spermier ska flöda.