mammsen och pappsen

Mamma kom in hit och sa "Men vad BRA det blev när du flyttade om, så stort och fint, jättebra, visst är det?" och ställer frågan till mig som om jag inte möblerat såhär efter eget huvud.

Söta mammsen som handlade lite mjölmix och konserver till mig och hon och pappa gav mig en takkrona i present som jag genast ser potential i:
Man kan hänga saker i den: men vad? Om jag gör band av stenar och glasbitar i olika gröna nyanser skulle det passa in här.
Jag kan inte låta den vara 'All Ikea' [: ål ajki-ia] på samma sätt som jag inte kan låta vitt porslin vara vitt: det kliar i fingrarna att lägga färg på saker.

Mamma och pappa har levt ihop i 42 år. Det märks när de pratar, de är som Piff och Puff. Syrran och jag skrattade åt en sak de sa men vi kunde inte riktigt förklara VAD det var som var så roligt för de är inte medvetna om det själva; de fyller i varandras meningar och upprepar vad den andra just sagt som om de själva kom på det. De gör det utan att tänka, och när man är 31 och 37 år gammal och ser sina föräldrar hålla på sådär som man minns att de gjort sen man var en liten skitunge så kan man inte göra annat än att skratta.

Värre blev det när pappa lixom i förbigående säger, som kommentar till mitt lysrör i köket, att glas är äldre än plast fast han inte menade det som ett konstaterande utan mer som att min lampa är i glas, då är den gammal och då måste man skruva isär den vilket inte går att göra med plast.
Söta pappsen.

Söta pappsen gnällde över skedarna jag la fram, de där fina färgglada plastskedarna jag fick av Helena i lördags. Vi i familjen tar det inte på allvar. Vi käftar tillbaka "Det var ett jävla gnäll på dig, ät glassen med den skeden eller ge fan i det, det är bara att välja".
Då flinar han till. Han skrattar lite så att magen hoppar och kan fisa helt ogenerat bland oss och säger 'Åh fy fan' och går iväg medan vi andra säger 'Men va faaaaan!' och öppnar fönster och flyr fältet.
Söta pappsen som säger ÄH! , med stora bokstäver, om saker som han tycker är tjafsiga eller korkade att bry sig om eller slösa energi på. ÄH! Och så är det med det, då vet man.
Min söta pappsen är skitcool.

Mammsen har blivit coolare sen jag flyttade tillbaka till Örebro, hon vet att jag inte går att ändra på, jag är inte som syrran som lättare ger efter; blir jag sur ger jag fan i att ringa dem på ett tag; jag har tydligt dragna gränser för mina föräldrar, men jag skulle inte berätta flera av sakerna som pågår i mitt liv för dem, för det är mitt liv.
Men emellanåt är det bara så jävla kul att träffa dem, om så bara på fika eller när vi allihopa ska komma med goda råd om upphängning av lampan eller vi ska bada eller ta en promenad i skogen och ha picknick. Jag är glad att jag flyttade hem igen för deras skull. Jag hade ingen aning om att jag hade saknat dem så här mycket.

Min syster kräver ett helt eget inlägg tror jag, en annan dag.