Kvällens sista inlägg

"Det är som att jag har en pistol i munnen och mitt finger på avtryckaren. Och jag gillar smaken av metall."

Robert Downey Jr uttalade sig tydligen sådär i domstol för flera år sen.
Han har alltid varit en av mina favoriter.
Jag tänkte nu när jag läste det citatet att det går att passa in på många saker:
"...och jag gillar smaken av metall."

Hur man fortsätter med saker som tar död på en bara för att se om man kan slippa ifrån det med livet i behåll. Alla dessa saker man väljer fastän man vet bättre. Alla dessa beroende och hängivelsen in i döden och all denna bekräftelse som krävs, allt blod som är i omlopp, pulserande, strävande

...alla dessa människor med alla dessa problem och noll hopp om att hitta fram i tid. De som aldrig stannar till och frågar sig vad ' i tid' är, och vad det innebär att hitta fram, komma hem, vara klar.

Det är ju resan som är målet, förstår de inte?